Att krossa fördomar i Leipzig

Jag var på en teatercamp i Leipzig i tre veckor. Tre veckor låter som en ganska lång tid. Men har man kompisar från Tjeckien, Tyskland, Ungern, Slovenien och Azerbadjan att skratta med och bli förbannad på, spela teater och sjunga med, så är det trots allt en ganska kort tid!

Vi skulle tillsammans med en skådespelerska hitta på scener som handlade om fördomar, för att sedan uppträda för barn och ungdomar. Vi började med att göra olika teaterövningar för att komma igång och sedan började vi utarbeta olika scener. Det var svårt att komma på bra idéer. Vi borde nog ha haft en studiedel i början av campen för att fundera lite mer över vad fördomar är och hur de kommer till uttryck. Men efter ett tag utkristalliserades olika situationer, som behandlade fördomar vad gäller kön, ras och ålder. Jag spelade t ex en passionerat stickande man (se bild). En annan scen handlade om en blind man som får ett raseriutbrott när hela hans omgivning envisas med att vilja hjälpa honom i tid och otid utan att han ens har öppnat munnen för att be om hjälp.

Det var kul att möta olika kulturer, speciellt killarna från Azerbadjan. Det var första gången jag kommit så pass nära människor från en så annorlunda kultur och det gav mej en del att fundera på. Vi bjöd alla mycket på oss själva, vilket har inspirerat mej att fortsätta göra det här i Sverige.

En camp tycker jag är ett tillfälle att göra något gott, t ex spela teater, göra en vandringsled eller hjälpa invandrare. Men jag tror att det är lika viktigt vad som sker i människorna som utför arbetet. Var och en av oss har lärt oss saker av varandra, som vi tar med oss efter campen. Och det tror jag är minst lika stort.