Dry stone walling och wheelbarrow-åkning i Halifax

Dagen efter ett terrorhot mot England med en massa inställda plan som följd flög jag till Manchester. Som tur var gick det bra och utan förseningar. Efter lite tågresa mötte jag upp resten av lägerdeltagarna i Bradford där vi sedan skjutsades till en stuga i skogen där vi skulle bo. Det var i en liten by vid namn Gomersal som ligger i närheten av Halifax, west Yorkshire. Under en veckas tid skulle vi arbeta med att reparera en speciell sorts mur (dry stone wall) och att sköta om ett naturområde.

Vi var ca 20 deltagare från hela världen, det var deltagare från Japan, Nepal, USA, Italien, Spanien, Portugal, Tyskland, Polen, Ryssland, Nederländerna, Belgien, Frankrike, Irland, Skottland, England och så jag från Sverige. Åldern var ganska spridd, men de flesta var mellan 18-30 år.

Redan första kvällen märkte jag att det här skulle bli bra. Ledarna var väldigt bra och organiserade. Vi fick en mapp med schema för veckan och lite mer information och delades in i grupper som vi skulle jobba i under veckan med ca 5-6 volontärer och en gruppledare från England. Första kvällen pratade de om organisationen Northern Naturefriends som är en gren av International Naturefriends. Det är en miljöorganisation som har syftet att föra samman människor från olika kulturer med hjälp av naturen. Det internationella volontärlägret en vecka varje sommar är den största årliga aktivitet Northern Naturefriends har. Första kvällen avslutades med ett pubbesök på en av de lokala pubarna, precis som bör göras när man är i England.

Första dan var vi lediga! Vi ägnade förmiddagen åt diverse lära-känna lekar utomhus och introducerades till några lekar som skulle komma att bli det mest återkommande samtalsämnet under veckan:

1. Alla fick vars en ”secret friend” som man skulle vara lite extra snäll mot under veckan. Detta innebar allt från choklad, färdigt morgonte, hemliga lappar och blombuketter.
2. Vi hade en ”secret killer” som skulle mörda deltagarna utan att bli avslöjad, så man var aldrig säker ensam… Det började med att jag och några andra avslöjade första mördaren direkt.

På eftermiddagen var vi på ett museum, The Red House, som var ett gammalt hus med lite historisk fakta om området. Sedan hade varje grupp uppgifter att göra varje dag som roterades: Hjälpa till med disken, städa toaletter och utrymmen och skriva dagbok. Kvällen bjöd på 3-rättersmiddag, något vi fick varje dag. Jag hade förväntat mig enkla måltider så maten var mycket över mina förväntningar. Vi presenterade alla lite om våra länder och om miljöproblem som finns där, det var intressant att höra.

Söndagen skulle vi jobba för första gången. Vi åkte iväg i vår lilla minibuss med vår chaufför/kock/ ”mamma” som var hur rolig som helst. Efter ca 25 minuter kom vi till området Cunnery Wood och fick en lång visning runt på stället, vilket var väldigt intressant. Området användes bland annat som ett utomhusklassrum för skolbarn. Efter lunch jobbade vi i grupperna och min grupp fick börja med dry stone walling. Det är en speciell teknik som används för att bygga murar och dessa dry stone walls kan man se överallt i området. Det gick ut på att man skulle hitta platta stenar som passade in i varandra, ungefär som ett pussel, så att det blev en stadig mur till slut. Det var ganska kul när man väl fick in tekniken och man hittade rätt stenar. En grupp fick uppgiften att rengöra en damm som de hade byggt tidigare år, ett smutsigt och stinkande uppdrag!

Hemma igen började vi direkt med att laga en internationell måltid. Det var kaos i köket när alla skulle steka/fritera/koka samtidigt, men gott blev det! Jag bidrog med raggmunkar och medtagen lingonsylt och knäckebröd. Lite missuppfattningar blev det när en portugis hällde lingonsylt på knäckebrödet. Kvällen fortsatte länge med magdans från Spanien och någon slags boll-lek inomhus, men ändå lyckades vi ta oss upp till 8-tiden nästa dag för en heldags arbetande. Denna dag fick vi gräva och frakta små träbitar i en skottkärra (och ibland varandra) och gräva ut fyrkanter ur gräset. Detta var ganska fysiskt krävande arbete, och tro det eller ej så lyste solen nästan hela dan (trots att vi var i England) så vi var ganska trötta när vi väl kom hem. Men efter en halvtimmes duschkö fick jag en välförtjänt dusch! Efter ännu en lyxmåltid med en massa överbliven efterrätt (så man åt alldeles för mycket även denna dag) var vi fria att göra vad vi ville på kvällen. Vi var ett par stycken som satt utanför huset och snackade och drack te till sent in på natten. Nu kändes det som att man hade varit där ett par veckor och inte bara ett par dar.

Tisdagen var ännu en ledig dag och den spenderade vi i fina York som är både en gammal romersk stad och en gammal vikingastad. Besökte York Minister, som är en stor kyrka, och letade upp den fulaste sak vi kunde hitta för 1 pund (som vi sedan skulle ge bort sista kvällen). Jag hittade ett par gräsligt fula gula glasögon på Poundland. Dagen avslutades med en lägereld med tillhörande konstiga lägersånger ledda av vår chaufför/kock/ ”mamma”. Så även denna kväll blev natt innan sängen lockade.

De sista två dagarna fortsatte vi med att bygga mur och frakta grus i skottkärror. Stadens borgmästare kom också på besök för ett fototillfälle med hela gruppen. Vi åkte också in till Bradford och blev bjudna på en indisk restaurang med efterföljande pubbesök en kväll. Sista kvällen hade vi en avslutningsmiddag och det kom en representant från SCI som vi utvärderade veckan med. Det var ingen som var missnöjd och lägret lovprisades av alla. Vi hade presentutdelning då alla fick sina fula presenter, och det lockade till skratt i säkert en halvtimme. Sedan avslöjade vi våra ”secret friends” vilket innebar en hel del överraskningar. Kvällen fortsatte fram på småtimmarna med dans, snack och bon Jovi såklart (var av någon anledning återkommande). Det var tråkigt att behöva säga hejdå till alla efter bara en vecka, men vi fick väldigt bra sammanhållning.

Det har varit ett oförglömligt läger som har varit helt klart över mina förväntningar och jag är helt säker på att jag kommer åka iväg igen som volontär. Jag trodde att arbetet skulle vara mer krävande, men vi jobbade i snitt 5 timmar per dag och det var främst samtalen med olika personer som man kommer att ta med sig. Alla var intresserade och nyfikna på varandra och de olikheter som finns mellan länderna vi kom ifrån. Så jag kan varmt rekommendera Northern Naturefriends i Halifax, ni kommer inte att ångra er!