Engelska undervisning i Tjeckien

När IAL-katalogen damp ner i brevlådan så var jag en bland många (antar jag) som fick känningar av beslutsångest. Jag lade således upp en strategisk plan där jag varje kväll innan insomning skulle beta av informationen kring alla läger som IAL erbjöd. Den sprack första kvällen. Jag valde istället med magkänslan och för att inte dra på några slutsatser så guidade denna magkänsla mig inte helt i hamn. Lägret där jag hamnade var givande i ett kunskapsperspektiv men skratt och “heal the world”-atmosfären a la Micheal Jackson uteblev.

Jag anlände den 30 juni till Prag och tog mig sedan vidare till Cerna Hora, 35 km utanför Brno, Tjeckiens andra största stad. Det var jag och bara jag utan bagage som anlände. Bagaget hade inte hunnit med flyget från Köpenhamn och en återförening skedde först 36 timmar senare. Att det var en varm dag där airkonditionen på bussen var kaput är också värt att nämna. Så det började inte på topp. Shit, nu låter jag pessimistisk alltså!:) För att skingra jantelagen så är jag en berest tös och jag vet att det många gånger är förväntningarna som sätter käpparna i hjulet och att mina föräldrar träffades på just ett IAL- läger (en kan säga att jag är ett IAL- barn) bidrog till en relativit hög förväntansribba hos mig. Men jag tog mig i kragen efter packning hade anlänt och när alla voluntärerna var på plats och klyschan “de blir vad du gör det till” segla egenom hjärnan.

Byn i sig var väldigt genuin. Bodde i en gammal kvarn med moderna (förvånandsvärt moderna) badrum. Vi var sex voluntärer på plats; två sydkoreaner, två engelsmänn och en belgisk tjej. Utöver de två engelsmännen var engelska kunskaperna bristfälliga. Detta kan klinga paradoxt med tanke på att arbetet bestog av att undervisa tjeckiska barn i åldrarna 9- 16 i just engelska! Jag fick den yngsta (sötaste) gruppen som jag varje dag i fem timmar undervisade. Detta var utmanande då jag aldrig har undervisat tidigare och minimalt med underlag till undervisningen fanns på plats. Men när jag mottog diverse gossedjur och örhängen (!) som tack på avslutningsdagen förstod jag att det ändå hade varit uppskatat. Det är ett faktum att en inte kan åstadkomma några underverk på två veckor men som rektorn sa i avslutningstalet så handlade det lika mycket om att för dessa barn/ungdomar få träffa andra nationaliteter i en annars så isolerad by. Och det är den lärdomen jag själv som voluntär uppskata som mest efter dessa två veckor. Den bristfälliga engelskan hos flera voluntärer och även de tjeckiska assistenterna som hjälpte till i undervisningen ledde till att jag tyrde mig främst till de engelska voluntärerna. Vi hade mycket fritid där konserter avnjöts, grottor utforskades, slott skådades och en och annan öl slank ner. Svårt att förklara men min sanning efter mycket resande är att det just är människor/möten som gör resandet så fantastiskt. Du kan befinna dig på den mest idylliska stranden men med en person som det inte säger klick med så sjunker upplevelsen i värde. Det är ungefär vad jag kan säga om denna lägerupplevelse. De yttre omständigheterna var fantastiska. Jobbet kunde klart vara ganska betungande ibland när en så gärna ville kommunicera med ungarna men byn, landskapet, priserna, ölen, naturen… Men människorna. Så magkänslan guidade mig inte i hamn men jag är absolut inte bitter eller ångerfull att jag åkte eller kanske till och med valde just detta läger. Det är inte så farligt att inte ha det toppen och trots skratt som uteblev så var det otroligt lärorikt.

5 lärdomar från work campet i Tjeckien

1. Man kan få donuts med en banan serverats som lunch i skolmatsalen i Tjeckien. 2. Skoda kommer fran Tjeckien (jag kan knappt se skillnad på en SAAB och en VOLVO så detta är ett stort steg framåt för mig). 3. Tjeckier vill kalla sitt land central Europeiskt. På frågan vilka andra länder som hör till centraleuropa kom det en lång tystnad, ett leende och sedan “nej, det är bara Tjeckien som hör till central Europa”. 4. Tjeckier lever som Italienare, dvs bor hemma tills dem gifter sig. 5. I Brno kan du lätt få en Cerna Hora-öl (väldigt god öl) för 15 tjeckiska kronor, dvs 5 svenska kronor.

På frågan om jag kan tänka mig åka på IAL- läger igen så utan att tveka “JA”. Då kanske med mer skratt- upplevelser eller så blir dett ännu ett lärorikt läger där klickande mellan människor uteblir.

På återseende! Dobryden!