Festivaläventyr på Irland

Mitt läger var på en musikfestival på Irland, som heter Knockanstockan. Festivalen var non-profit och alla som arbetade med den var frivilliga, utom säkerhetsvakterna.

Bussresan från Dublin till Blessington var jättevacker. Det såg ut precis så som jag föreställt mig Irland, stora gröna kullar överallt. I Blessington blev jag och en till volontär som jag träffade upphämtade och körda till festivalområdet som låg på en väldigt vacker plats. Vi var cirka 20 SCI-volontärer på lägret, men till festivalen kom ytterligare kanske 50 irländska. Det var många SCI-volontärer från central- och sydeuropa och ett par från Nordamerika. Jag var den enda från Norden, vilket jag bara tyckte var bra.

De första dagarna var dåligt organiserade. Vi arbetde inte i skift som vi skulle, det fanns inga duschar och bara en portaloo (bajamaja). Duscharna anlände efter 5 dagar och de var kalla. Vid det laget hade jag och några till gett oss av för att tvätta oss i en bäck. Vi hade egna tält med oss som vi sov i. Första natten var det jättekallt för många av oss, så ledarna hyrde en buss så vi kunde köpa filtar m.m.

Vi gjorde mycket kroppsarbete innan festivalen. Staket behövdes sättas upp. Tipis (en sorts indiantält) behöves byggas och tistlar behövdes krattas. För det mesta sökte man själv upp arbete. Man gick runt och frågade om de ansvariga behövde hjälp. Det roligaste arbetet jag fick göra var att måla skyltar. Under festivalen hade vi skift, där man kunde arbeta med t.ex. att sälja biljetter, övervaka området eller leda trafiken rätt.

Fritiden för mig gjorde hela lägret. Gruppen var jättebra. Vi hittade på en massa saker. Vi gick på promenader, besökte pubar och hade fest i svinstian. Vi hade en svinstia som “hang out place”, vilket kanske låter lite konstigt, men vi hade det bra där. En dag besteg jag och två andra en väldigt hög kulle. Därifrån var utsikten fantastisk och man insåg hur långt ifrån vardagen man var. En natt när det var stjärnklart, lade vi oss på enn byggnadsställning och tittade på stjärnorna.

Allt som hade med faciliterer var rätt dåligt för att vara ärlig. Det fanns problem med både mat, tvätt och vatten. Men ledarna var väldigt tacksamma. Dagen efter festivalens sista dag bjöd de på öl och cider. Det var bara att hämta och det blev en jättefest för alla frivilla som var kvar. Sista dagen hyrde de en buss åt oss så vi kunde åka till ett ställe som hette Glendalough för att titta på naturen och en jättegammal kyrka med torn och gravar. Därifrån åkte vi till Dublin och folk började åka hem en efter en. Det kändes väldigt tråkigt att säga hejdå till alla.

Även om lägret kändes oorganiserat, så hade jag en fantasisk resa, som jag inte ångrar. Vi SCI-volontärer ska försöka hålla kontakten och vi har sagt att det bara är att höra av sig om man ska besöka någon annans land.