Små grodorna på sommarläger i Estland

Jag visste inte mycket om lägret jag skulle till. Det hette Vihasoo och har anordnats varje sommar sedan tidigt 1990-tal, men har under det senaste året bjudit in internationella volontärer. Temat det här året var ”Colours of the World” och volontärernas uppdrag var ”to bring the world to Vihasoo”. Vi var sex volontärer (antalet varierar från år till år) från USA, England, Kanada, Korea och Sverige som fick i uppdrag att ta med oss lekar, danser, sånger och foton från våra länder. På lägret kom det 70-80 barn mellan 7 och 14 år.

Första dagen blev vi skjutsade från ESTYES volontär kontor i Tallinn (hit rekommenderar jag varmt att ta Stockholm-Tallinn färjan som åker över natten och är billig, mer miljövänlig än flyg och trevlig) till lägret 7 mil utanför Tallinn. Lägret ligger mitt i skogen, i en nationalpark, men bara en fem minuters promenad till havet där man kan beundra Östersjöns horisont från den långa sandstranden. Första kvällen hade vi ”come-together-lekar” och ”brainstorming” med volontärer och ledare för att diskuterade upplägg för lägret. De estniska ledarna var mellan 16-50 år och alla de yngre hade tidigare varit med på lägret som barn. Vi blev visade till våra rum, i olika nedgångna men mysiga campingstugor. Morgonen därpå kom barnen. Två busslaster med barn vimlade ut och stämningen var ganska förvirrad. Vid det laget undrade vi alla hur vi skulle kunna kommunicera med varandra. De små barnens kunskaper sträckte sig till att säga ”hello, how are you” och de äldre var för blyga för att prata annat än ryska. Men kommunikationen gick mycket bättre än jag trott. Jag har lärt mig att använda kroppsspråk med ett fåtal ryska ord till de yngre och de äldre barnen började snart prata engelska med oss. Det var betydligt svårare med den äldre generationen lägerledare som inte kunde någon engelska och höll långa föreläsningar som de yngre ledarna inte alltid orkade översätta. Men språket var aldrig något stort problem, även om jag starkt rekommenderar dig som behärskar minska lilla ryska att besöka det här lägret - du kommer att få världens bästa träning.

Alla vi som kom som volontärer hade uppfattningen att vi skulle jobba ideellt för satt göra det här lägret möjligt och att barnen kom från sämre förhållanden eftersom det i lägerbeskrivningen beskrevs som ”to give the children a meaningful summer activity”. Trots att Estland idag är ett ganska välbärgat land har det ett fattigt förflutet och jag har läst om den ryska minoriteten (på ca 15 %) som en diskriminerad grupp i samhället. Det visade sig att barnen var som vilka svenska barn som helst och kom från bra ekonomiska förhållanden. Lägren anordnas under hela sommaren (varje läger är 12 dagar) och under en av lägerperioderna tar de in internationella volontärer som agerar som ”extra bonus” för att ”underhålla” barnen. Det fanns 15 lägerledare på lägret som arrangerade aktiviteter och tog hand om barnen. Varje volontär fick en ”familj” var (barnen delades upp efter ålder och i vissa grupper pojkar och flickor för sig) ledd av 1-2 ledare. Varje familj hade ett eget hus som de fick dekorera.

När vi, via mejlkontakt, fick uppmaningar om att ta med oss idéer till lägret trodde jag inte att det skulle finnas mycket utrymme för alla idéer, men skulle jag återvända till detta lägret vill jag ta med mig mer idéer. Har du jobbat med barn tidigare kommer du att ha hjälp av detta, framförallt när du planerar för aktiviteter, men det är också en bra erfarenhet och träning för att arbeta med barn. Tycker själv det var oerhört svårt, men lärorikt, att planera aktiviteter för olika åldrar och veta vad som passar. Det kommer alltid att finnas dödtid då du är med din grupp och de vill att du ska sysselsätta dem, vare sig det handlar om tio minuter eller timmar. Ingen förväntar sig det av dig, men det blir roligare för dig själv om du har idéer, även om det inte alltid går att förverkliga. Lekar med enkla regler och utan mycket ord är det som kommer till bäst användning, men även mer komplicerade lekar som brännboll uppskattades när man har mer tid. Maila och fråga lägeranordnarna innan om du är osäker på vad som finns på lägret. Är man tydlig och jobbar för att genomföra större projekt kan även det bli möjligt; vi volontärer gick samman och anordnade ”camp-olympics” med olika stafetter och tävlingar på stranden en eftermiddag och vi anordnade en ”Intercultural evening” då vi målade flaggor, gjorde svensk midsommarstång och dansade små grodorna och kanadensisk folkdans. Även handarbetesidéer är välkomna; en tjej tog med sig glasfärg och bad lägret att fixa fram glasburkar och den kanadensiska tjejen tog med sig en burk kanadensisk lönnsirap så att barnen fick göra egna klubbor. Det blir mycket roligare om man tar med sig tankar och idéer och aktiviteter som passar i olika väder och på olika platser. Det ges inte alltid utrymme för volontärers aktiviteter men genom att ta plats får man mer plats och det blir roligare. Vill man arrangera någonting speciellt kan man alltid fråga om hjälp med översättning.

Det anordnades också alla typer av aktiviteter där vi fanns med som ”extra personal” t ex åkte vi vid tre tillfällen och badade i badhus, hade disco, sportstävlingar, modeshow, fototävling, teaterkväll, designtävling, silkesmålning, modellbilsbygge med mera. Det fanns mycket aktiviteter och också mycket möjligheter att lära känna barnen, som var hur gulliga som helst och som jag kommer sakna mycket. Det var svårt att få kontakt i början, men efter ett tag började man lära känna dem mer och det känns stort att få en så fin kontakt med barn av olika åldrar under så kort tid. Oftast umgås man mest med barn av sin egen grupp men jag fick möjligheten att gå runt bland olika grupper och leda aktiviteter. Jag har själv ingen tidigare erfarenhet av att jobba med barn, men har verkligen fått mersmak och tycker att det här var en fantastisk upplevelse.

Vi fick en ledig dag i Tallinn. Detta var på den dagen då föräldrarna fick besöka barnen och volontärerna var överflödiga. På den här dagen fick vi privat chaufför som tog oss till Tallinn och där gick vi på Friluftsmuseet som är en jättefin park med hus och gårdar från olika tidsperioder och olika plaser i Estland. Sedan vandrade vi runt i Gamla stan och tittade på hus, kyrkor, utsiktsplatser och åt på Olde Hansa restaurangen där jag starkt kan rekommendera den traditionella estniska ingefäraölen- för övrigt en restaurang jag vill komma tillbaka till- med trevlig personal i medeltidskläder, levande ljus och medeltids inredning med otroligt bra mat. Tallinn är en billig stad om man inte hamnar i turiststråken.

Estland har under de senaste åren bara haft 50 soldagar på ett år och vi fick 12 av dem (sol varje dag). Men utifall att ni inte har lika maximal tur kan det vara bra att ta med regnkläder. Vädret är väldigt ostadigt i Estland och kan variera mycket bara under en dag.

Kontakten mellan volontärerna funkade väldigt, väldigt bra och jag saknade dem så fort jag lämnade lägret. Vi var mellan 18 och 23 år och alla tjejer. Vi kunde hålla ihop när det blev jobbigt med språket och även om inte alla pratade felfri engelska hittade vi mycket trygghet och stöd i varandra. Jag tror det kan vara bra att det finns vissa svårigheter för att det för samman volontärerna lättare och fullföljer det syfte volontärlägren egentligen är till för- att förena och öka förståelsen.

Jag är otroligt glad och tacksam att jag fått den här möjligheten. Två veckor låter väldigt lite men kändes länge eftersom arbetet var krävande och ibland jobbigt, men det var också väldigt, väldigt roligt och jag kände mig sentimental de sista dagarna eftersom lägerlivet så snabbt blir till ditt eget liv. Oglamouröst och enkelt, men trevligt och speciellt. Jag har fått smak på volontärläger och vill absolut åka på fler.

Siri Björkström