Lägerberättelser

14/8/2011

Volontärlägret Meta Rosa- Grunau(15/7-25/7) gick ut på att under förmiddagarna renovera ett gammalt hus i Leipzig, Tyskland, som skulle användas till sociala projekt för ungdommar. På eftermiddagarna begav vi oss till ett hem för asylsökande där vi tog hand om barnen och anordnade olika aktiviteter för dem. Vi bodde i samma hus som vi renoverade fast på övervåningen.Vi sov på liggunderlag i några i rummet och fick uppleva hur det är att leva med ”basic living condition”. Badrummet var spartant men gick utan problem att använda, duschen var faktiskt byggd av flera fönster som inte längre användes!

Jag var nervös, riktigt nervös när jag steg av spårvagnen på den angivna adressen. När jag dessutom gick vilse tänkte jag att det var kört. Men efter att ha ringt ena lägerledaren blev jag hämtad och allt kändes lite bättre. Hela första kvällen anlände volontärer från olika länder och vi satt mest och pratade om våra resor och vilka vi var. När det senare var dags att laga mat bröts isen ordentligt; allt på grund av att vi inte kunde komma på hur man skulle beskriva riset utseende när det var klart!

Under de två första dagarna visade våra lägerledare oss runt i olika delar av staden och ledde lite olika lekar för oss alla så vi skulle lära känna varandra bättre. Allt kändes redan från start riktigt bra. Vi volontärer kom snabbt överens och blev vänner. Inte en ända gång under de kommande 10 dagarna var det minsta lilla bråk eller osämja i huset.

Den 4e dagen började arbetet! Vi delade upp oss i grupper efter vad vi ville arbeta med och jobbade tillsammans med någon från huset som redan kunde det vi skulle arbeta med. Jag och Wiebke valde ”the clay group”; vilket innebar att vi skulle sätta en speciell lera på vissa av väggarna, bla för att få bort salter ur teglet. Vilket var så otroligt roligt! När de andra roterade arbetsuppgifter stannade vi kvar och jag har aldrig haft så roligt medan jag jobbat. Visst kunde arbetet vara tungt emellanåt men det var helt klart värt det! På eftermiddagen hade vi planerat olika aktiviteter för barnen och återigen var vi i grupper. Nya sådana dock. Vi hade planerat så att varje grupp hade olika teman så som 'musik', 'sport' 'pyssel' m.fl och under alla dagar höll sig grupperna till samma tema men hade olika aktiviteter.

Dagarna flöt på och såg relativt likadana ut när det gällde arbetet. Vi fortsatte med renoveringen och gick sedan till barnen för nya aktiviteter. Men hela tiden hände nya saker och under arbetet blev vi volontärer ett team, inte bara en grupp. Vi kompletterade varandra och hjälpte andra innan de hann be om det själva. Det var en underbar känsla när man märkte hur mycket man fick tillbaka av de andra.

Vårt största bekymmer var trots allt maten. Vi skulle laga mat i en spis där vi behövde elda och i ett kök utan rinnande vatten. Det krävde en hel del planering och innovationsförmåga. Men med lite samarbete gick det hela vägen. Dock valde vi att ha samma person som lagade mat nästan hela tiden då hon var överlägset bäst på det och inte hade något emot det. Så medan vi andra jobbade i huset fixade hon maten; varje dag hade hon en ny hjälpreda i köket som hjälpte henne så gott det gick.

Arbetet med barnen var otroligt givande! Att se hur glada de blev för alla små saker fick en att börja fundera över att vi faktiskt lever i ett överflöd. Då många av barnen bara pratade sitt hemspråk och viss tyska var språkbarriären ett av de mest uppenbara problemen. Men med teckenspråk löste sig det mesta. Dessutom lärde man sig snabbt värdefulla ord på tyska. Aktiviteter som vi genomförde var bl.a tillverkning av armband och halsband, fotboll, fingermålning, olika lekar mm.

När jag först såg huset vi skulle bo i undrade jag vad jag gett mig in på men nu i efterhand ångrar jag inte för en sekund att jag åkte. Jag lärde mig väldigt mycket om mig själv and andra människor och kulturer. Jag träffade underbara människor som jag fortfarande har kontakt med, vissa pratar jag med flera gånger i veckan fortfarande och en av de andra volontärerna planerar att komma hit och hälsa på! Människorna vi träffade var så otroligt gästvänliga och vi var flera gånger inbjudna till våra lägerledares lägenheter eller deras vänner för mat då de tyckte det såg så komplicerat ut med våran matlagning. Det var en underbar upplevelse som jag absolut skulle rekommendera till andra. Ha ett öppet sinne och var beredd på att allt kanske inte blir som förväntat så löser sig allt annat. Halva nöjet är alla andra underbara människor man möter!

Emelie Eriksson

Mitt volontärläger utspelade sig på ”Jugendhof Berge”, en ekologisk gård och samtidigt ett hem för ett dussintal tyska ungdomar (när vi var där enbart killar) med sociala eller psykiska problem eller kriminell bakgrund. Vår uppgift som volontärer var att ta del i deras dagliga rutin och arbete på gården.

Varje vardagsmorgon startade med att hela arbetsstyrkan: killarna, gårdsarbetarna, psykologerna, sekreterare, pedagoger, nattvakt, kock och så vi volontärer förstås, samlades för ett kort morgonmöte vid 8. Efter gemensam frukost började arbetet. Killarna blev för varje vecka tilldelade en arbetsgrupp och i dessa arbetsgrupper fick även vi volontärer delta. Det mesta arbetet var inte så tungt, det gällde att hjälpa till i köket eller bageriet, ta hand om djuren (getter, höns, hästar, får, grisar och kaniner), sätta staket, måla eller hjälpa till ute på fälten. Måste erkännas att fältarbetet dock kunde vara nog så tungt ibland, när man hackat ogräs under stekande sol några timmar kändes varje rast efterlängtad. Men det var aldrig någon stress och vi hade kul eftersom vi jobbade så många tillsammans, hur ofta har man lyxen att få arbeta tillsammans med människor med så olika erfarenheter? Vid tolv hade vi lunch för att sedan avsluta arbetsdagen vid halv fyra med en daglig utvärdering där alla fick berätta kort om sin dag.

Sammanlagt var vi tio volontärer från Ryssland, Estland, Azerbaijan, Ukraina, Turkiet, Tyskland, Jordanien, Spanien, Kenya och så jag från Sverige förstås. Vi hade den stora turen att få bo i ett hus på området, extra fantastiskt var det då vi alla hade förväntat oss tre veckors tältning! Huset var jättefint, vi hade två badrum och ett modernt kök där vi tillagade vår gemensamma kvällsmat. Språket var emellanåt en utmaning då inte alla var så bra på engelska, men det ledde också till många roliga missförstånd. Det som var tråkigast var att några i gruppen inte var så motiverade att arbeta på gården eller hjälpa till med hushållssysslorna och ta del i gruppens aktiviteter, något som skapade irritation. Men tillsammans löste vi det mesta och vi hade många roliga stunder som jag sent ska glömma. Hakona matata! No problems!

Det bästa med lägret var just detta att få träffa och lära känna så många människor med så olika personligheter och bakgrund, både de som jobbade och bodde på gården, men också oss i gruppen. Vi kunde sitta på kvällarna och diskutera skillnader mellan våra olika länder, spela fotboll, äta afrikansk middag, sjunga och leka lekar, lyssna på nattvaktens historier, rida, dra iväg på en cykelutflykt på våra trogna men skraltiga tvåhjuliga kompisar som tillsammans bildade en skramlande orkester där vi for fram, jogga till grannbyn för att dricka cappuccino klockan sex på morgonen eller bara sitta i soffan och härma varandra eller spela maffia tills sent om kvällarna. De sista två kvällarna satt vi kring lägerelden tillsammans med killarna och grillade pinnbröd tills de var tvungna att lägga sig. Killarna och många av de som arbetade på gården kunde inte engelska, men fyra av oss volontärer kunde tyska och försökte tolka så gott vi kunde när det behövdes.

Vi hade ganska mycket fritid som vi planerade själva i gruppen, och två helger bestämde vi oss för att åka in till Berlin som bara låg en halvtimme bort med tåg. Nåja, en och en halvtimme om man räknar med tiden att ta sig in till byn och tågstationen på våra cyklar och sedan lyckas låsa ihop dem, alla tio, i en hög med vår stora kedja. Vi var även och badade två gånger, och så blev det en handfull turer in till byn Nauen som låg sju kilometer bort för att handla och besöka internetcaféet. Men den allra mesta tiden spenderade vi på Jugendhofen. Killarna var inte tillåtna att vistas inne i vårt hus, då vi blivit tillsagda att vara försiktiga med att hålla ett litet avstånd till dem. Men vi umgicks ändå väldigt mycket utomhus, hela lägret hade vi fantastiskt väder, plus hela arbetsdagarna. Jag är jätteglad att jag fick åka på detta volontärläger, även om det kan vara ansträngande att bo och umgås så intensivt ibland, så hade vi mycket kul tillsammans. Det kändes som om vi skapade vårt eget lilla gemensamma samhälle mitt ute i ingenstans i Tyskland för tre veckor. Jag känner att dessa tre veckor har gett mig många upplevelser och nya perspektiv att minnas och lära mig av. Framförallt kommer jag att komma ihåg alla personer jag lärt känna och deras historier.