En långtidsvolontärs berättelse

Arbeta som långtidsvolontär med att ta hand om utvecklingsstörda i ett ”Lifesharing house” på den amerikanska östkusten i delstaten Massachusetts - mars till augusti 2005.

USA med sin kultur, sitt språk och sin livsstil är det land i världen som vi svenskar och det svenska samhället allra mest influeras och inspireras av, vare sig vi vill eller inte! Många av oss svenskar besöker även detta land i väst. Men hur många svenskar åker och jobbar som volontär i detta land?

Hur som helst jag hade sedan en tid tillbaks varit intresserad av att arbeta med utvecklingsstörda och en dag bestämde jag mig för att ta uppehåll från mina studier. När jag inte visste vad jag skulle göra efter studieuppehållet slog mig tanken att varför inte åka och arbeta som volontär en period i ett annat land med att ta hand om människor. Eftersom jag endast behärskar engelska samt att jag helst ville arbeta i ett land utanför Europa blev mitt val av länder ganska begränsat. Efter att ha sökt runt en del visade det sig att delstaten Massachusetts i nordöstra USA hade de enklaste och kanske snabbaste möjligheterna att få det jobb jag sökte. Jag lyckades komma iväg med ganska kort varsel.

Efter att ha landet på JFK flygplatsen i N.Y åkte jag raka vägen till huset i det lilla samhället Sheffield i delstaten Massachusetts där jag skulle bo och jobba. Huset var en typisk amerikansk villa från 1920-talet. Det märktes omgående på huset med dess inredning att jag kommit till ett välbärgat amerikanskt par. Tillsammans bodde vi fem stycken, två av dem hade olika former av mentala handikapp. Han som jag främst fick ta hand om var en 21 åring med ”Downs syndrome”. Den andre var en 34 årig man med en lättare form av autism.

”Lifesharing” i USA är en viss typ av företagsverksamhet som går ut på att en värdfamilj tar emot människor med olika former av handikapp mot betalning från de handikappades föräldrar. Föräldrarna till dessa barn får i sin tur bidrag från delstaten för att deras barn skall kunna flytta hemifrån. Mitt arbete i huset var att ta hand om de handikappade, skjutsa dem till deras aktiviteter, ge medicin samt hitta på diverse fritidsaktiviteter tillsammans med dem. Jag fick hjälpa till med att sköta huset sysslor som städning, tvättning, matlagning etc. Jag fick under tiden i USA även arbeta med flertal andra utvecklingsstörda som alla hade olika former av mentala handikapp. Jag trivdes bra med jobbet som vårdare i ett ”lifesharing house”.

Hela juli månad bedrev vi något som kallades för ”summer camp”. Under den perioden flyttade jag till ett annat ”lifesharing house”. Då var vi fyra volontärer och elva med olika mentala handikapp samt värdmamman och hennes två döttrar. Tillsammans gjorde vi alla möjliga dagliga aktiviteter som att campa, bada, åka på små dagsutflykter, dekorera keramikvaser, sjunga lägereldssånger, bowla och mycket annat. Juli månad med dess aktiviteter var den bästa under min tid som långtidsvolontär.

På fritiden var jag främst med tyska ungdomar som gjorde civilplikt i ett annat land, men även med amerikanska ungdomar samt volontärer som kom från organisationen SCI. Tyskarna arbetade på andra ”lifesharing houses” i området. Vi brukade tillsammans spela basket, gå ut på kvällarna, bada, spela kort och så hände det att vi ägnade oss att åt en typisk amerikanska aktiviteter som att åka till en enorm ”mall” i närmsta större stad för shopping, bio och eventuellt äta amerikansk ”junkfood”. Ibland åkte vi till skyskrapornas mecka New York som låg ca 3 timmar bort. Jag hann även med att resa runt lite grann på den Nordamerikanska östkusten och besökte bl.a. Kanada.

Hur var då Nordamerikanska landsbygden som område att bo och leva i? Den bild jag hade innan stämde ganska bra överens om hur verkligheten var, fördomar eller ej!

• Bilen är det enda färdmedlet för amerikaner, även om det var 100 m till närmsta matbutik. Det finns ingen kollektivtrafik på den amerikanska landsbygden.
• Maten, fet och onyttig, det bjöds gärna på amerikansk bbq med coke eller annan läskeblask till dryck och till efterrätt åt man gärna ”chocholate chip cookies” eller ”icecream”. Gott men onyttigt.
• Samhället var starkt präglat av konsumtionskulturen, hushållen åkte rätt ofta till närmsta ”mall” och fyllde den med varor.
• Människorna var självsäkra, trevliga, sociala och pratsamma fast ibland kunde viss falskhet lysa igenom.

Kort sagt passar uttrycket ”sprawl” in bra på den amerikanska landsbygden.

Men under min tid fick jag även se och möta en annan sida av USA. I området där jag bodde har många helt andra tankar, värderingar och åsikter än de typiskt amerikanska. Vanligtvis är människor som bedriver ”lifesharing” antroposofer. De innebär t.ex. att all mat som konsumeras skall vara ekologiskt odlad och att det inte finns någon tv hemmet. Reglerna för de handikappade i hemmen kunde vara rätt stränga. Jag tycker att denna vårdform att bedriva ”lifesharing” passar bra för de handikappade, värdfamiljerna tog väl hand om dessa ungdomar som inte fastnar i den amerikanska skräpkulturen som så många andra ungdomar lätt gör.

De flesta av dem jag lärde känna var fredsaktivister, de var därför självfallet strängt emot irakkriget och den sittande presidenten vid namn Bush. Hela området där jag bodde kallat ”the Berkshire” är ett av de mest Bush-fientliga områdena i landet. De fanns även dom som kunde ha så pass kontroversiella åsikter som att Bush haft ett finger med i spelet under 9/11 attentaten i New York för att finna en god anledning till att starta Irak-kriget.

Jag trivdes bra med tiden som långtidsvolontär. Att arbeta en längre tid i ett annat utvecklade mig som person, mitt språk samt att man på ett helt annat sätt lärde känna landet, dess befolkning och dess kultur. Jag trivdes bra tillsammans med de människor som jag bodde, arbetade och umgicks med. Landskapet ”the Berkshire” i Massachusetts har en fantastisk natur med en omväxlande topografi och de bjuds på alla typer av väder under året.

Av: Magnus Hansson, maj 2006

För mer info besök http://www.leanderhouse.org