[[wiki:leaders_of_international_volunteer_projects_with_short_term_evs_participants]]

5 2007, Veli Lošinj, Kroatien.

Under en vecka i slutet av april/början av maj deltog jag i en lägerledarutbildning organiserad av Volunteers Centre Zagreb (VCZ), den kroatiska branchen av SCI. Utbildningen ägde rum i en liten ort på en ö i norra Kroatien och de 22 deltagarna kom från olika länder (bla Frankrike, Grekland, Bulgarien, Serbien, Bosnien, Rumänien), men främst från Balkan. Några var också EVS-volontärer som jobbade på VCZ:s kontor och åt en organisation i Bosnien. Seminariet syftade till att ge en grundläggande introduktion till temat ’gruppledare’, just med fokus på att leda volontärläger. Under sju intensiva dagar lärde vi oss om många olika teman, umgicks, utbytte erfarenheter, pratade, åt mycket god mat och njöt av att vara vid den kroatiska kusten. För mig var det en otroligt positiv erfarenhet att få träffa deltagare från olika länder, diskutera olika frågor med människor från olika länder och även att få lära mig mer om Balkan-regionen. Vi hade tre ledare, en från Kroatien, en från Serbien och en från Rumänien och de var verkligen fantastiska; välplanerade, pedagogiska och fulla av energi.

Till formaten var utbildningen upplagd på et sätt så att det skulle i mesta möjliga mån påminna om ett verkligt läger. Vi hade t o m ’kitchen teams’ (ansvariga för att göra kaffe, då maten tillagades av andra) och levde verkligen nära varandra under veckan. Programmet var välstrukturerat och olika metoder användes, då det handlande om ’non formal education’. Bland annat hade vi gruppdiskussioner, jobbade mycket med gruppredovisningar, olika typer av övningar samt hade genomgång av viktiga saker att tänka på. Informationen vi fick var grundlig och jag lärde mig verkligen mycket. De teman vi behandlade (i den ordning de var under utbildningen) var: internationellt volontärutbyte, ramarna för ett volontärläger, team building, gruppdynamik, interkulturellt lärande, konflikt transformation, kommunikation, ledarskap, inkludering av deltagare, fredsutbildning på volontärläger, ’project management’, praktiska frågor kring att anordna läger och ledarrollen, introduktion till ”Youth in Action”. Efter mitten av utbildningen var jag alldeles slut, då just momenten kring konflikter och kommunikation var speciellt emotionellt ansträngande. Jag fick tillfälle att verkligen fundera över min egen roll som gruppdeltagare och ledare, både genom att lyssna till de tips vi fick från ledarna och varandra och genom att studera mig själv i interaktion med de andra i gruppen. En del av det som togs upp, kring EVS-programmet och ’kulturell chock’ kände jag redan till men i stort lärde jag mig mycket nytt. Vi pratade också mycket av vikten av konstruktiv feedback och om betydelsen av att veta vad saker och ting betyder för olika människor. Att tänka på att vi alla bär omkring på ett kulturellt och personligt ’isberg’ är viktigt för att förstå människors olika reaktioner. Överhuvudtaget lärde jag mig mycket av utbildningen som helhet men det är svårt att sätta fingret på exakt vari denna nya ’lärdom’ består. Jag känner att jag blivit mer medveten om mitt eget beteende och av vikten av kommunikation och förståelse och jag tycker att utbildningen har gett mig en god grund att stå på inför att leda läger i sommar.

Något som vi hade varje kväll och som var väldigt bra var s k ’reflection groups’ då vi, uppdelade i mindre grupper, diskuterade dagens program. Vi använde oss av olika typer av utvärderingar; en dag fick vi beskriva dagens sessioner med ett ord, en annan gång placera våra stolar närmare eller längre från ledare för att visa i vilken grad vi uppskattat programmet och vår egen roll i det, och på slutet målade vi en bild med symboler som skulle stå för intrycken från hela utbildningen. Vi hade också ett stort antal ’ice breakers’ och ’energizers’ vilket kändes bra, då jag inte kan så många; nu fick jag möjlighet att lära mig fler och dessutom kunde jag bidra då jag tillsammans med en kroatiska (som varit på läger med en svensk) lärde gruppen att sjunga och dansa små grodorna som ’energizer’. Det var mycket uppskattat och det var en positiv upplevelse för mig att stå inför gruppen och lära dem något som jag själv tyckte var otroligt fånigt.

Det kulturella utbytet var också en viktig del av utbildningen och för mig speciellt viktig då jag visste väldigt lite om de flesta av deltagarnas hemländer. Det är svårt att säga vad jag konkret lärde mig av att prata med de andra men all interaktion med människor är utvecklande och jag tycker helt enkelt att det är trevligt att träffa olika människor. Det har också ökat min känsla av att IAL är en del av något större, vidgat mitt internationella perspektiv och gjort mig om möjligt ännu mer sugen på att resa, lära känna nya människor och kulturer och även att åka på läger.

Utbildningen var över förväntan, jag har verkligen ett positivt intryck och har även blivit än mer intresserad av att engagera mig, både i IAL/SCI och i projekt för att öka interagerande mellan människor med olika bakgrund generellt. Att få åka på en sådan utbildning är verkligen en chans och jag hoppas att jag kan göra mesta möjliga av det jag har lärt mig. Jag känner mig full av energi och verkligen motiverad inför att vara lägerledare i sommar!

/Josefin Lindgren, Uppsala.