SCI Summer University 4

SU4 anordnas av SCI IS (International Secretariat) och i år var värd-grenen SCI Austria. Seminariet hölls på ett vandrarhem beläget i en gammal borg i det lilla samhället Ulmerfeld i ’Nieder-Österreich’ (lägre-österrike), syd-väst om Wien. Deltagarna kom från andra SCI-grenar och partnerorganisationer: Utilapu Hungary, SCI Germany, SCI Malaysia, CVS Bulgaria, CID Macedonia, IVS GB, SCI Italy, SCI Switzerland, VCV Serbia, SCI Bangladesh, SCI India, SCI Slovenia, KVT Finland, SCI Catalonia, VSI Ireland, SCI Sri Lanka. För första gången i SU:s historia deltog en deltagare från Afrika, som var LTV hos IS; något som var mycket speciellt, inte minst på grund av hans glädje och utstrålning.

Jag har valt att göra ett separat dokument med detaljerad genomgång av programmet pass för pass så att de som är intresserade av att läsa mer om vad vi praktiskt gjorde under de mycket intensiva dagarna kan läsa det här: summer_university_4_summary_of_sessions.doc. För enkelhetens skull är det skrivet på engelska. Här tänker jag istället fokusera på mina personliga upplevelser och lärdomar.

Jag anlände till Wien efter en ansträngande vecka med flytt till ny lägenhet, styrelsemöte och megalångt lägergruppsmöte; med andra ord: jag var totalt dödstrött, hade huvudvärk och energinivån nere i skorna. När jag åkte på morgonen kände jag mig inte alls motiverad och tänkte tanken: ”varför gav jag mig in på att åka dit?”. På tåget till Ulmerfeld träffade jag Lidia, KVT:s EVS-volontär som jag kände sedan innan och långsamt började jag att må lite bättre. Jag kände i alla fall någon och skulle inte vara helt lost ensam i SCI-djungeln. Väl framme i Ulmerfeld blev vi välkomnade av en sorts kulturell by-fest med tuba-musik som hölls på vandrarhemmets gård (slottsgården). Vädret var varmt, deltagarna satt vid ett bord och stämningen var avslappnad. När vi fick vårt rum: ”beauty lounge” (jag märkte att jag var den enda som kommenterade/tänkte på det faktum att det ’naturligtvis’ bara var flickor där…; inte ens SCI:are är alltid genusmedvetna.) och fick komma i ordning och sen fick mat blev allt bara bättre. Någonstans lyckades jag hitta en ofantlig massa energi och jag kände att jag kunde ta kontakt med alla nya människor. Jag upptäckte att alla deltagarna kände någon som jag kände och det var inte svårt att hitta samtalsämnen. Under de fem dagarna täckte diskussionerna på fritiden teman allt från strukturen inom SCI och enskilda grener och fredsutbildning till musik och personliga intressen.

Gruppen var otroligt bra och stämningen var absolut fantastisk. Varje kväll pratade vi och dansade tills sent och varje morgon studsade jag ner till frukosten klockan åtta (och var en av de första och en av de få att studsa…); det flöt omkring så mycket energi i luften att jag kände mig alldeles elektrisk! Speciellt när Kola, den afrikanske deltagaren, lärde oss afrikanska danser och sånger och hela rummet gungade och när allt kulminerade i ett stort avskedsparty med lekar och ballonger (jag njöt av att medverka i ’party-team’!) var allting perfekt. Att få möjlighet att träffa andra engagerade SCI:are från olika länder var en av höjdpunkterna med SU4; att kunna lära av varandra, diskutera, knyta kontakter och se att det ’finns andra därute’ var en oerhört värdefull upplevelse. Det fickj mig att känna att det arbetet jag gör här i Sverige, som styrelsemedlem, lägerledare och lokalt aktiv, är en del av något större; att IAL finns i ett sammanhang. Detta gjorde mig ännu mer motiverad att fortsätta och gav mig mer energi; trots alla sena kväller och nätter med för lite sömn.

Det som gör Summer University så speciellt är mixen av människor. Här blandas de mest erfarna med dem som bara varit aktiva under året; äldre medlemmar med yngre (jag upptäckte att jag faktiskt var en av de yngsta) och människor med olika intressen. Att knyta kontakter för nya samarbeten är ett viktigt syfte med SU, precis som att ha roligt med människor från de olika grenarna. För mig var just människorna något som bidrog till att göra upplevelsen speciell. Allt var välorganiserat med bra struktur och innehållsrika pass. Även de olika lekar & energizers som vi gjorde kändes fräscha och intressanta. Ämnena för diskussionerna inom passen var väl vald och arbetsformerna varierade. Det som gav hela seminariet en särskilt gnista var ändå glöden som alla utstrålade; glädje och värme genomsyrade veckan och jag önskade att jag hade kunnat stanna längre! Läget var bra, lokalen vacker, maten helt ok, organisationen & prep-team toppen; helt enkelt allt positivt! Jag hoppas att denna berättelse kan inspirera andra att åka på nästa SU - ni kommer inte att bli besvikna!

/Josefin Lindgren